I fredags eftermiddag när jag surfade och läste Aftonbladet på webben så trodde jag inte mina ögon när jag under rubriken "EXTRA" fick se vad som precis hade hänt i Oslo. Och då var det bara början på det som skulle bli en fruktansvärd och allt mer hemsk händelse, som bara blev värre och värre ju längre kvällen led. Den värsta sedan andra världskriget i Norge. Så många liv till spillo helt i onödan för en gärningsman som besinningslöst och med berått mod mördade ungdomar och ledare på ett läger. Vad dessa människor upplevt måste vara en fruktansvärd mardröm och vad familjerna som nu inte får hem sina ungdomar, upplever kan nog ingen föreställa sig. Och alla människor som omkom genom bomberna i regeringskvarteren, helt aningslösa om vad som komma skulle. Jag är mållös.
Så meningslöst, så vidrigt och så overkligt!
Mina sympatier går till vårt grannland och idag stod jag i stallet och hade en tyst minut kl. 12.00. Det känns bra att dela sorgen med alla människor i både Norge, Sverige, Norden, Europa och hela världen.
Igår hörde jag direktsändningen från gudstjänsten i domkyrkan i Oslo. Helt tagen av stunden när jag med mitt head-set promenerade i skogen så rann tårarna.
Och när statsminister Jens Stoltenberg citerade en ung kvinna på lägret så bara rös jag;
Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans!
Det får bli dagens citat och hopp för framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar