Ultuna t&r

Mardrömsdygn
Fredagen började med att jag på morgonen fick ett samtal från Alexandra om att Jessica ringt från stallet och att Wille inte mådde bra. Koliksymptom. Det blev rätt bråttom och jag hämtade henne vid halv åtta och for direkt ut. Där mötte vi Jessica som var ute och promenerade med honom. Verkade någorlunda pigg fast han försökte då och då lägga sig ner. Alexandra gick och gick med honom för att få det att släppa, men det gjorde det inte. Jag ringde distriktsveterinär och rådfrågade och hon tyckte vi kunde ge betforvatten. Men han ville varken äta eller dricka. Jag ringde till jobbet och tog ledigt, Alexandra likaså. Vid lunchtid åkte jag till stan för att handla lunch till oss, då hade Alexandra i stort sett promenerat i fyra timmar och ingen ändring. Hon hade inte ätit frukost och det sista hon skrek till mig innan jag åkte var; Köp en stor Cafe Latte till mig också. Sagt och gjort det blev Mc Donalds drive-in och hela beställningen kom med. Men när jag skulle in i stallet hade det börjat snöa ymnigt och fem meter från dörren halkade jag hejdlöst, for omkull och tappade både mat och dryck i en stor hög på stallbacken. Latten rann ur förstås. Nåja, det var ju inte hela världen.
När Wille inte blev ett dugg bättre, ringde jag återigen till distriktsveterinären och då bestämde vi att hon skulle komma och titta på honom. Hon hade tid vid tretiden.
Vid den tiden hade han börjat få feber och den var ca 40 grader när hon kom. Efter 15 minuters konsultation konstaterade hon att det inte var ett bra tillstånd över huvud taget, och ville remittera till djursjukhus. Det blev Ulltuna i Uppsala. Vi kom iväg vid 16-tiden. Och gode gud vad det snöade. Har aldrig kört bil i sånt grisväder, vad jag kan minnas. Det kändes att det var med livet som insats. Mellan Hofors och Gävle kom en galning och körde om och svängde in alldeles framför och jag fick hela snösträngen på vindrutan + all snörök. Jag körde i blindo och väntade på att vi skulle åka av vägen. Men av någon konstig anledning var vi kvar på vägen. Var så fruktansvärt skakis hela vägen ner. Men vi kom fram till slut vid sju-tiden.
Vi blev mottagna där och de gjorde en massa undersökningar på honom, men kunde inte säga någon exakt diagnos. Men att det var magen. Så mycket var säkert.
Vi fick lämna honom i en box med dropp eftersom han varken ätit eller druckit en droppe under dag. Det kändes ändå tryggt att lämna över ansvaret till proffs på en klinik där de utbildar veterinärer.
Sen skulle vi samma väg hem, men då åkte vi över Sala, med betydligt bättre väglag än över Gävle. Så kl 02.00 checkade jag in hemma på Svavelstigen efter en mardrömsdag.
Statusen idag är oförändrad. En veterinär ringde och berättade att de nu sätter in antibiotika, men de har fortfarande ingen säker diagnos eller prognos. Så vi får avvakta morgondagen.

Proffsen på UDS, Universitetsdjursjukhuset i Uppsala tar hand om vår sjuka häst.
Känns tryggt att de bästa i Sverige tar hand om honom.