Hemma på våran gata

I advent

Det här inlägget skulle ha publicerats i söndags, nåja, bättre sent än aldrig. Men något gick fel. Så då får det bli tre dagar senare istället.
Vi är ju fortfarande i mer eller mindre chock efter att ha förlorat vår häst igår. Och just nu sitter jag och kollar på 1000-tals bilder på honom.
Dagen har annars varit rätt dämpad. Jag följde med Alexandra till stallet och det gör så ont att se den tomma boxen där han stod. Men samtidigt så skänker ju hans helbror Symphonie, den charmknutten, solsken över att vara där. Han är ju bara för söt, med sin uppsyn. Och hjälp vad han växer just nu. Han är mycket högre bak än fram, men så är han ju bara 2,5 år också.

Snö hemma på våran gata.




Snöskottning avklarad.




Snötyngda tallar.



Fina upplogade promenadvägar.

Mina egenhändigt stöpta röda ljus får brinna i advent.

Adventsmys.