Ett år är till ända. Ett år med både glädjeämnen och sorg. För exakt ett år sedan tog jag hand om Ben Hur och Welt Wunder, våra båda hästar. Alexandra firade nyår i Sälen med kompisar. Allt var kanon. En månad senare dog vår äldsta häst, Ben Hur. Han var i och för sig 20 år och förr eller senare så skulle det nog hända ändå. Men han blev sjuk under en helg och två dagar senare fanns han inte. Det var i sig en tragedi att bearbeta och ta sig igenom. Påläggskalven Welt Wunder, fem år var vår tröst. Han skulle ta över och göra tävlingsdebut under året. Det gjorde han med den äran. Var säkerheten själv och presterade gång på gång toppresultat. Han var skönheten själv, det visste han av. Vi kunde lägga en tävlingssäsong på hyllan i september då han vunnit i princip allt han startat i. Vem kunde då ana att vi i början på december skulle ställas inför ännu ett trauma att förlora även honom. Från att vara frisk till att bli dödssjuk över ett dygn.
Ja, kontentan av detta är att njuta av varje dag vi har friska djur. Och frisk familj, släktingar och vänner. Att aldrig ta något för givet.
Vi får nu trösta oss med Welt Symphonie, helbror till Wille. En yngling som blir tre år 2013. Vi tar härmed inget för givet utan njuter av varje dag han är med oss.
Vi har nog haft extrem otur detta år, efter alla år med friska hästar. Men lärdomen, ta aldrig något för givet, är något vi bär med oss in i 2013.
Denna årets sista dag får bli en hyllning till de hästar som inte finns med oss längre.
Ben Hur, exakt på dagen för ett år sedan. |
Wille efter löshoppning på Sveden i januari för ett år sedan. |
Här har lillebror Symphonie kommit till oss för ett halvår sedan. |