Usch vilken tung vecka det här har varit. Dels blev en av mina katter allt sämre. Mollan som jag haft sen han var kattunge, till och med född hemma hos oss i Kniva för 19 år sen, då vi även hade hans mamma Kitty hos oss. Mollan var den snällaste katt man kan tänka sig. På senaste året fick han njurproblem och åt specialfoder. Den senaste veckan försämrades hans tillstånd rejält. Jag kunde inte se honom allt sjukare och när han till slut igår varken åt eller drack förstod jag vad timmen var slagen. I morse ringde jag djursjukhuset någon kilometer därifrån jag bor. Och jag fick komma med honom idag på eftermiddagen. Det var ett fruktansvärt tungt avsked. Men som djurägare har man ett ansvar också att se till att ens djur inte lider även om det gör ont hos en själv. Jag tror inte han hade överlevt helgen så någonstans var det rätt beslut. Men ack så tungt.
Nu är hans syster Mimmi den enda katt kvar hemma här. Hon är fortfarande pigg och glad, även om hon också uppnått en ansenlig ålder för att vara katt. Det gäller att ta vara på varje dag.
Fick för övrigt ett fantastiskt fint bemötande på Falu Djursjukhus på Samuelsdal.
Jag har även varit i stallet och skött om Symphonie, då Alexandra jobbar.
Veckan i övrigt har också varit tung då en kollega på jobbet gått bort, i alldeles för tidig ålder. Så den här helgen får ägnas åt återhämtning.
 |
| Så saknad - min älskade katt Mollan, |
 |
| Nu börjar clematisen blomma också. |
 |
| Och löjnantshjärtat. |
 |
| Fint välkomnande vid stallet i Långtäkt. |
 |
| En till :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar