Ja, hon är för söt, lilla Dixie, en korsning chihuahua-dvärgpinscher. Just nu är jag matte åt henne dygnet runt. Hon är tre år. Husse och matte (Alexandra och Christoffer) är utomlands i Dubai just nu.
Jag har alltid varit kattmänniska, aldrig haft egen hund. Och efter barndomsår med otäcka minnen för länge sen har jag blivit lätt hundrädd. Dock var det inte våra hundar på gården, men grannars dobberman, så fick jag nog överdriven respekt. Jag har några riktig otäcka upplevelser i bagaget.
Så Dixie är nog den som botat mig från hundskräck på de senaste åren. Vänligare hund får man leta efter och glad i alla människor. Hon älskar både människor och djur. Hon sover i min säng på nätterna. Är glad varje gång jag tittar in genom dörren, vare sig det är lunch eller kväll. Ja, det får nog bli en liten hund när man blir pensionär. Men då måste "hen" vara precis som Dixie. Då blir det 100 procent glädje.
Ute på kvällspromenad med världens goaste hund som heter Dixie. |
Hon är den gladaste, goaste, mest lättskötta hund som finns, enligt mig, som haft hundskräck i stort sett hela mitt liv. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar